- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1894. Tjuguförsta årgången /
166

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bekantskap. Novell af Rust Roest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvem skulle det då vara?»

»Hvad vet jag? Jag känner ju inte edra — eller
monsieurs vänner.»

Maja såg på henne med en förvånad, nästan
ogillande blick.

»En gift kvinna går väl inte och svärmar i
månskenet med någon annan än sin man!»

»Jaså, det gör man inte i Sverige?»

»Nej, det gör man inte», svarade Maja med
öfver-tygelse.

Med sin säkra takt märkte madame snart, att
den lilla svenskan ogillade dylika erotiska ämnen, och
som dessa allusioner varit det enda hos hennes nya
bekanta, som ej behagat Maja, tilltog hennes
förtjusning allt mer och mer, när de nästan fullkomligt
ute-blefvo. De voro dagligen tillsammans under dessa
sista två veckor af Ståls vistelse i Aix. Madame
trif-des synbarligen med den lilla glada, i många fall så
brådmogna, i andra så ofantligt naiva unga frun, och
hvad Maja beträffar var det ett äkta flicksvärmeri för
den äldre damen, som kunde vara hennes mor, men
som var så ungdomlig till sinnes, så spirituel — och
så vänlig. Och så hennes lifliga intresse för allt, som
rörde Maja, det minsta som det största! Hon lät
henne berätta för sig, hvad de skrefvo hemifrån, d. v. s.
systrarnas utgjutelser öfver Majas »hertig och
hertiginna» hoppade denna öfver, talade däremot om, att
mamma blifvit så glad öfver, att hon gjort en sådan
angenäm bekantskap, så att hon slapp sitta ensam de
långa förmiddagarna, och tackade madame för all den
vänlighet, hon visade Maja. Madame var helt
förlägen, när hon mottog hälsningen. Bekantskapen var
emellertid nästan uteslutande mellan de båda
fruntimren. Visserligen hände det någon gång, att deras
gäst dröjde så länge, att Robert råkade madame de
Brachet och utbytte några vänliga och artiga fraser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1894/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free