Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1892—Oktober 1893 af Emil Svensén - Gustaf Clemens Hebbe - Fabian Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medelpunkt velat ställa Karl XV, men kom därmed af
outredd orsak aldrig längre än till 1830. Ett
vidlyftigt världshistoriskt arbete af hans hand lär äfven
finnas i manuskript, men har aldrig blifvit utgifvet.
Till en icke mindre hög ålder hann äfven Fabian
Wrede (död den 21 maj, 90 år gammal). Af en
gammal förnäm krigarsläkt, som alltifrån Karl IX:s
dagar gjort sig förtjänt om fäderneslandet, hade han
ingen svårighet att i tappre fäders fotspår stiga raskt
och högt på den militära banan; och utrustad med
grundliga naturvetenskapliga insikter, förvärfvade han
äfven ett aktadt namn som vetenskapsman. Som
själfskrifven medlem af Riddarhuset verkade han särskildt
för de vetenskapliga intressena, och har inlagt ej ringa
förtjänst om decimalsystemets införande i Sveriges
mått-, vikt- och myntsystem. Mindre lycklig var han i
sin verksamhet som generalfälttygmästare. Då de nya
bakladdningsgevären gjorde sitt triumftåg genom
världen, ville han naturligtvis själf såsom vetenskapsman
och uppfinnare skörda äran af en ny gevärsmodell,
hvarmed han skulle öfverträffa alla andra. Men den
stort tillämnade nya uppfinningen blef aldrig färdig,
och under tiden fingo våra gossar blå reda sig bäst
de kunde med de beryktade Wredeska
framladdningsgevären af 1860, som laddades i aderton tempo. Det
var en välsignad sak, att vårt land under de åren
icke råkade ut för någon fiende, som skulle ha mejat
ned våra raske krigare som strå, innan de ens blifvit
till hälften färdige med sina vapen. Men kanske ha
vi äfven till ej ringa del de Wredeska gevären att
tacka för, att vi med nöd undgingo att dragas med
i det danska kriget 1864, där vi med dem skulle
stått oss ganska klent mot de tyska tändnålsgevären.
Först 1867 tvingades Wrede af opinionens tryck att
draga sig tillbaka, men den impopularitet han under
tiden ådragit sig har i sin mån bidragit att öfver höf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
