Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friede Jung. Ett julminne af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i
dom säga mig detsamma genom det sorgsna uttrycket
i sina ögon och den hopplösa klangen af sina ord.
Hade jag en aning om huru mycket det dagligen
producerades i Paris och hur man fick kämpa för en
fotsbredd mark? Visste jag hvad det var att springa
på redaktionerna och förtvifla om att någonsin kunna
skapa sig en ställning? »De taga vänligt emot en,
de äro älskvärda de uppehålla en med löften, men
ofta ha de icke ens kastat en blick på ens arbete.
Hvad skulle det tjäna till? De äro a priori
öfver-tygade om att det är dåligt — och kanske ha de rätt.
Det finns redan alltför många män som kastat sig in
på journalistiken, hvarför skulle då kvinnorna blanda
sig i leken? — Mademoiselle, allez-vous promenerj»
Hon fortsatte striden, och bland alla dem, som
dagligen beundrade styrkan af detta unga mod, fanns
det icke en, som kommit henne närmare än de andra
eller som öfvervunnit hennes stolta, sega motstånd af
ung fura. Obunden och ensam kom och gick hon
ibland oss, alltid vänlig och full af förtrolighet, men
med en fri oskuld i blickens ärliga tillit, i den lilla
enkla rörelse, hvarmed hon räckte oss sin hand.
Det var på ett litet artistkafé vid Boulevard de
Clichy som jag nästan alltid var säker om att träffa
henne i sällskap med några unga journalister och dfe t
var där hennes parisiska lätthet att tala betog mig, då
hon berättade om sitt barndomslif i Colmar eller gaf
uttryck åt de franska sympatier, som hon aldrig
försummade ett tillfälle att betona.
Under dessa aftnar betraktade jag henne kanske
med en beundran, som icke endast var vännens, men
när jag efter en sådan kväll skrifvit en dikt till det
sörjande Elsass, som jag aldrig kunnat tänka på utan
en rysning, tror jag att min dåliga poesi helt och
hållet förändrade karakteren af mina känslor. Det
gick ända därhän, att det plågade mig att möta min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
