Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från konstvärlden. Af Georg Nordensvan. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt enkom för att därigenom väcka
uppmärksamhet. Men inte är det afgjordt, att en målare är en
humbug, därför att han målar olikt andra målare. Det
nya och ovanliga i konsten har i alla länder blifvit mött
med misstro, har blifvit utskrattadt och hållet tillbaka,
men om vi läsa detta århundrades konsthistoria, så
finna vi, att det är just de konstnärer, som mött det
största motstånd, de som blifvit omtalade som
galningar och charlataner och vägrade plats på
utställningarna, att det är just de, som fört konsten framåt.
Hur segt var ej i Frankrike motståndet mot Millet
och Corot, mot Courbet och Manet, hur hånades ej
Delacroix på sin tid och hur ha ej tyskarna grinat åt
Böcklin? Nu stå Delacroix, Millet, Courbet och Manet
som milstolparna i vårt århundrades konstutveckling,
och nu förnekar ingen, att Böcklin är samtidens mest
intresseväckande målare. Erfarenheten har nu
ändtligen lärt den franska kritiken att med yttersta
försiktighet bemöta det nya, att ej förhasta sig i sina
domslut, att akta sig för att blamera sig i
eftervärldens ögon. Det är ju ej dagskritiken och ej heller
utställningsjuryn, som har det afgörande ordet.. .
Det gör ett oblandadt komiskt intryck, då man
finner det nu moderna omtaladt i nära nog samma
ordalag som för ett par tiotal år sedan användes om
den då moderna och förkättrade realismen. Då
liksom nu hette det, att hvilken kluddare som helst
kunde utropa sig till konstnär, blott han smetat några
onaturliga färger på en duk. Men då var det det
franska stämningslandskapet och sedan impressionismen,
som befunnos obegripliga och onaturliga, jämförda med
diisseldorfstaflorna. Nu är det försöken att stilisera,
jämförda med de realistiska taflorna. Då liksom nu
klagade de konservativa öfver själfsvåldets framsteg
inom konsten. »Den allmänna tendensen leder till
individualism och därifrån till anarki, den härskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
