Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1893—Oktober 1894. Af Emil Svensén - Anders Fredrik Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hindrat att, då de bägge antagonisterna 1868 träffade
samman såsom ledamöter af det första allmänna
kyrkomötet, de skola blifvit de bästa vänner i världen.
I det politiska lifvet deltog Beckman i egenskap
af biskop såsom själfskrifven ledamot af prästeståndet
i den sista ståndsriksdagen, och såsom vald ledamot
af första kammaren för Västernorrlands län i åtskilliga
riksdagar under början af det nya riksdagsskicket.
Inom högvördiga prästeståndet ansågs han såsom en
mycket farlig liberal, hvilket rykte visserligen var
ganska lätt förvärfvadt inom denna höglärda och
renläriga församling, men som han dock onekligen gjorde
sig förtjänt af, då han intog en afgjordt mera frisinnad
hållning än flertalet af sina ståndsbröder, och särskildt
med stor värme uppträdde till försvar för
representationsreformen. Äfven inom första kammaren häfdade han
sina .frisinnade traditioner, ehuru han till en början
hyste någon betänklighet mot judars och andra
främmande trosbekännares politiska frigörelse. Inom
episko-patet ansågs han icke såsom något stöd för den strängt
prelatensiska. riktningen, i strid mot hvilken han både
uttalade och i handling visade en sympati för friare
rörelser inom kyrkan, åt hvilken öfriga stiftsherdar
stundom rätt betänkligt skakade på hufvudet. Med
åren blef honom skötseln af det vidsträckta
norrländska stiftet allt för besvärlig, hvadan han 1875 med
glädje mottog kallelsen till biskopsstolen i sin
hembygd, Skara stift. Den blide prelaten med det
tilldragande väsendet och det fridsälskande sinnelaget
lefde här intill sin sena ålderdom, undvikande
inblandning i dagens kyrkliga strider, dem han snarare älskade
att genom försonande medling utjämna än att genom
polemisk skärpa förbittra.
En stridens man var däremot i så mycket högre
grad en annan af årets döde, som äfven han
förvärf-vat sin ryktbarhet på det kyrkliga området, ehuru i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
