Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyssen. Berättelse af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en lämplig lägerplats, då den yngre af riddarne —
Villehad hette han — höjde handen i luften och sade:
»Tyst! — Hörde du icke?»
Den äldre af riddarne — Brynolf var hans namn
— såg spörjande på vännen och lyssnade. Men efter
en stund skakade han på hufvudet.
»Nej», sade han, »jag hör intet. Hvad hörde
du?»
»Jag vet knappast», svarade Villehad, »det var
så svagt och fjärran. Men det lät som klangen af
klockor. Var tyst!»
Åter lyssnade de en lång stund, men endast
vinden susade i trädkronorna.
Öfvertygade att det blott varit en hörselvilla,
hade de redan åter satt sina hästar i gång, då Brynolf
utropade:
»Nej, nu hörde äfven jag det.»
Och båda stannade åter. Buret af ett starkare
luftdrag, nådde ljudet nu, svagt men dock tydligt,
deras öron. Det var som en fjerran klockringning,
spröd, skälfvande, med en klang som af silfver.
De sågo förundrade på hvarandra.
»Därifrån kom det», sade Villehad, i det han
pekade upp mot den skogiga sluttningen.
Brynolf nickade jakande och spanade upp mot
höjden, om han skulle se rök i luften eller annars
något spår af människoboningar. Men endast
granarna reste sig, topp öfver topp, och öfver dem de
hvita bergen mot den bleka aftonhimlen. Landskapet
var så stilla och ödsligt, som om aldrig människor
gästat det. En tryckande ensamhetskänsla föll
plötsligt öfver de båda männens sinnen och den yngre af
dem tänkte på sitt fädernehem.
De sågo tvekande på hvarandra. Men åter nådde
det sällsamma ljudet deras öron, hemlighetsfullt och
lockande, och i en tyst öfverenskommelse veko de af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
