Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyssen. Berättelse af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att äga en dotter, och Villehad sade, att så hade han
känt för henne, som man känner för en syster. Men
då de sade det, sågo de forskande på hvarandra.
Från den stunden talade de ofta om henne, och
det var som om detta gemensamma minne förde dem
ännu närmare hvarandra. Det blef den käraste
sysselsättningen för deras tankar och förkortade för dem
många stunder under färden och under rasterna. Men
ju mera de talade, dess mera diktade de äfven; dess
mera utplånades den unga flickans verkliga bild i
deras sinnen, och i dess ställe trädde ett sällsamt
sago-väsende, som de smyckade med alla sin fantasis skatter.
Hon blef för dem inbegreppet af allt det som de
lämnade bakom sig, minnen för den ene, drömmar och
förhoppningar för den andre, och för hvar dag som
gick och som förde dem närmare det fjärran målet,
växte hennes bild och fyllde allt mera deras sinnen.
En gång berättade Brynolf för vännen om en syn
som han sett i drömmen. Han hade sett den heliga
grafven och invid den trenne sörjande kvinnor. Men
då han kom närmare, var där blott en. Hon var klädd
i hvit klädnad, som släpade på marken, men ett svart
dok skylde hennes ansikte. Orörlig satt hon där med
nedböjdt hufvud och händerna i skötet. Det syntes
honom att han kände henne och sakta gick han fram
och lyfte doket från hennes ansikte. Då såg han att
det var hon, den stumma flickan uppe bland bergen.
Villehad sade då, att det var som om han icke
första gången hörde denna syn berättas. Kanske hade
han själf drömt detsamma, fast han sedan förgätit det.
Och från den stunden sågo de städse i sina syner
en sörjande kvinna vid den heliga grafven.
Dagarna gingo och blefvo veckor, och hvar dag
som gick förde de båda riddarne närmare deras mål.
Redan voro de vid gränsen af den stora öknen.
En morgon vaknade Brynolf vid det han kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
