Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Pauls och Virginies graf. Af Jane Gernandt-Claine. Med 3 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle veteran, som förmodligen förnötte — eller
åtminstone kunnat förnöta — sina dagar där inne, ville
icke höra vår kallelse och vi måste gå med
oförrät-tadt ärende.
Det hade blifvit middag, solskenet tryckte mot
hjässan som en hätta af bly och ingenstädes fanns
skugga — att nu icke tala om ett det allra som
anspråkslösaste värdshus, där man skulle kunna släcka
sin törst. Men hur vore det tänkbart att finna ett
sådant i Pamplemousse, när själfva Port-Louis med
sina 60000 invånare är i saknad af ett hotell, där
man skulle kunna taga in öfver en natt. Ville vi
tömma ett glas öl, måste vi göra det i byns
diversehandel, hvilken hölls af kineser och det kunde kosta
oss alla hvita människors aktning, men för det första
var ingen hvit att ögna inom synhåll och för det andra
vågar man mycket, när man under timtal försmäktat
i tropikens sol. Kineserna serverade oss med sin
vanliga höflighet och sökte — också efter vanligheten —
att narra sig till en »loupie» (roupie) utöfver priset;
— att de icke kände till Paul och Virginies graf må
nu förlåtas dem, i synnerhet som det var i deras bod
vi träffade den icke synnerligen ordrike, men ytterst
företagsamme unge guide, som öfver stenrös och fält,
genom busksnår och småskog förde oss till det mål
vi sökt så länge och så ifrigt.
Tätt invid en bamburörsdunge, där det
oupphörligt knakade och brakade som under en storm, låg
den lilla grafven, alldeles öfvervuxen af plantor och
ogräs, hvilka man måste rycka upp eller trampa ned
för att få se en skymt af de groft uthuggna stenarna.
Någta gulnade kransar och buketter, hvilka föllo
sönder när man rörde vid dem, vittnade om aflägsna
pilgrimsfärder, och då jag sporde den lille svarte
infödingen hvad han egentligen visste om dessa stenar
och dem, som lågo därunder, sade han bara: »Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
