Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille postiljonen. Berättelse af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åkte med honom till stallet. När de drogo vagnen
in i vagnsskjulet på bakgården, sade René:
»Det är väl bäst att se efter, om de inte glömt
något inne i vagnen, fruntimmer glömma alltid något.»
Gaspard skrattade. Pysen hade så fullständigt
morfars sarkastiska utseende, när gubben ville reta
sin gumma.
»Nå, se efter då!»
Med en oefterhärmlig min kom René ur vagnen
med en liten resnecessär. Han triumferade:
»Var det inte det jag sa’. Jag skall gå upp med
den här, se’n kommer jag ned igen och hjälper dig.»
»Hvart skall du hän, René?»
»Upp till den vackra damen, som kom just nu,
morfar, hon har glömt den här.»
»Nå, nå, inte så brådtom!»
Morfar fångade René i flykten.
»Jag vet inte, om jag vill låta dig gå upp. Du
pratar ihjäl mina resande för mig och den här
damen såg trött ut. Gif mig väskan pys, så kan
kammarjungfrun få den, när hon kommer ned, eller jag
kan låta Alix gå upp med den.»
»Nej, morfar, det är bäst jag går. Hon blir glad,
när jag kommer.»
Han var redan halfvägs uppför trappan, då
morfar gaf tillåtelsen.
»Rummet åt floden, inte sant, morfar?»
»Jo.»
Han knackade på dörren till det stora rummet
och inbillade sig, att någon därinne sade ’entrez’!
Så öppnade han dörren. Hon var ensam. Hon
hade ej bytt om dräkt, inte ens tagit af sig hatten.
Hon satt och såg ut öfver floden. Då hon ej rörde
sig vid det lätta buller han gjorde, gick René fram
till henne och lade sin hand på hennes arm.
»Pardon, madame, ni har glömt den här i vagnen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
