Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brända tomter. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort, då togo de hvarandra om lifvet, gingo långsamt
vägen fram, där den krökte mellan halfutspruckna
hasselbuskar och höga, knotiga ekar, på hvilkas grenar
knappast syntes spår af vårens knoppar. Då först
sågo de, hur föga utvecklad vegetationen omkring
dem var. Hafvet, som håller hela skärgården i sin
kalla famn, lägger kring öar, holmar och skär en
iskyla, hvilken håller vårens arbete tillbaka. Här var
icke grönt som inåt land, där ängar och hagar löfvas
i skydd just af denna vida skärgård, hvilken håller
de hårda nordanvindarna borta. Här var öde och
kallt, på trädens kvistar syntes svaga, ljusgröna skott,
hvilka skiftade i gult och brunt, sälgen bar hängen,
gräset sof under vissna blad, och sipporna, hvilka
inåt landet längesedan blommat ut, växte blå och
hvita under hasselns grenar.
Själfva denna sena utveckling i naturen fyllde de
båda, hvilka voro som bergtagna i sin egen stämning,
med en ny lycka. »Ser du, det är sent nu, som det
var då!» — »Minns du, det blir en andra vår, när
man bor i skären!» Och de sågo ut öfver den vida
fjärden, som famnade hela denna sena vår, och gladde
sig öfver att fiskmåsarna i vida bukter kretsade som
förr öfver det blåa vattnet, gladde sig åt deras hvita
vingar, som blänkte i solen, och stannade för att
betrakta deras fria lek, när de döko genom luften och
nådde vattnet, där deras klara ögon spanade efter
byte.
Hand i hand, som två barn, gingo de upp öfver
backen till en liten röd byggnad, och de betraktade
hvarandra som utbytte de ett hemlighetsfullt
meddelande, när en fiskare med rättarekrans, hvilken brukat
ro dem förr, kom ut i dörren och lofvade att föra
dem öfver till deras ungdoms ö.
Tyst gick färden öfver det blåa vattnet. Utan
att växla ett ord, fyllda af den sällsamma stämning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
