Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sotarfrun. Berättelse af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram ur hennes hy och ur hennes ögon, som gnistrade;
och hvem vet — medan hon stod där osedd och tyst
och betraktade de båda unga, som hvarken hade ögon
eller öron för något annat än hvarandra — hvem vet,
om icke också Afunden och Kättjan i hemlighet kröpo
fram ur sina gömslen och spelade upp på hvar sin
dolda sträng i hennes själ.
Hon besinnade sig icke länge, utan steg raskt
fram till bädden, grep flickan om den späda
handleden med en järnhård näfve, gaf henne ett skymfligt
namn och slängde henne ut genom dörren under en
ström af de fulaste tillmälen. Därefter svor hon i
tjänares och gesällers intresserade närvaro en dyr och
saftig ed, att om den ungen en gång till vågade sätta
sin fot innanför hennes tröskel, så skulle hon få huden
full med så mycket stryk, att hon inte skulle kunna
röra en fena på fjorton dar.
Det var ingen som betviflade, att hon ämnade
hålla sitt ord.
Den sjuke gjorde icke sin styfmor några
förebråelser. Hvar gång hon gick genom rummet, vände
han ansiktet mot väggen; han ville icke se henne
och icke tala till henne efter uppträdet med Magda.
Men en dag anförtrodde han sin far i ett samtal
mellan fyra ögon, att han icke kunde lefva, om icke
Magda finge bli hans brud. Den gamle
skorstens-fejaren blef häpen och förargad, men vågade icke
strax sätta upp något allvarsamt motstånd: sonen var
den ende, som han höll af och som visade honom
någon ömhet tillbaka, och han kunde icke uthärda
tanken på att mista honom.
Han ställde saken på framtiden och gaf hustrun
del af sina bekymmer.
❖ *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
