Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - In memoriam. Af Ernst Beckman. Med Viktor Rydbergs porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från den dagen vigde sig ynglingen till strid.
På sin sköld ristade han den forntida visdomens ord:
desidera ar dual desidera deuml och drog så ut till
kamp mot mörkrets makter. Snart spordes hur
själf-viskheten, lumpenheten och mammonsdyrkan harmades
och darrade, när hans svärd ljungade och, än mer,
när hans sånger med morgonsolen stego öfver nejden
— ty ondskan anade att sångens makt är starkare
än själfva svärdets.
Åren gingo. Ungdomens dagar hade längesedan
sjunkit i blånande fjärran. Ynglingen hade blifvit
man, mannen hade trädt inom porten till det
vemodstunga rike, där åldern för spiran. Men dock åldrades
han icke. Oförtröttad stridde han ljusets strider, hans
sånger ljödo som i ungdomens dagar öfver dal och
höjd, sjungande hopp in i trälarnes sinnen, förfäran
in i tyrannernas. Folket, som såg kämpaleken och
lyssnade både till sångerna och till vishetens siareord,
hvilka föllo från hans läppar, sporde undrande:
hvarför åldras han icke? hvarför bär han rak som en
yngling årens och arbetets börda? plägar icke åldern kyla
hjärtat under lockarnes snö och böja människornas
ryggar med deras sinnen?
Men en dag, då han satt sig att hvila under eken,
hvars blad lyste guldgula i höstsolen, kom dödens
ängel, lade stilla sin hand på hans panna och slöt
hans ögon i den sista sömnen. Himmelens fåglar
buro när och fjärran budet att sångarfursten var död.
Älskande händer bundo bårtäcket af röda rosor och
hvita liljor, och folket med sin konung samlades i
tårar kring kistan, öfver hvilken ungdomens fladdrande
silkesfanor sänkte sig i sorg.
Och åter sporde folket: hvarför åldrades han
aldrig, skaldefursten?
Då hviskade en stämma i djupet af de spörjandes
hjärta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
