Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre stämningssagor. Af Hugo Samzelius - I. Riddarens hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och doftade. Där vandrade han tida och sent, tills
han kände hvarje sten i gryten, hvarje träd på mon.
Med främmande folk gitte han sällan byta ord, men
hästen, falken, vindthunden och en halt träl voro hans
såta vänner. Narren likade han vanligen godt och
tillgaf honom alla hans speglosor.
»Har jag ett hjärta jag?» frågade riddaren sin
bästa falk, då denne efter slutad jakt slog klorna i
husbondens skinnstoppade axelputa och hoppade ner på
fångsthandsken. »Ja, det har du», skrek falken,
borrade sin stolta blick in i ynglingens Ögon och smög
hufvudet mot hans kind. »Har jag ett hjärta jag?»
sporde riddaren sin springare och lutade sig fram öfver
hans nacke. »Ja, herre, du äger tvä», gnäggade
hästen, »ett stort för mig och oss andra, som tjäna dig,
ett litet för dig själf.» »Tror du jag har något hjärta
jag?» sade riddaren till trälen, som just kom från
ny-sveden i vildskogen. »Ja, signe dig, riddar Bo, det
har du», gentog trälen, »din faders hand slår, din
hand smeker och hugsvalar — som din fader
varder du aldrig.» Halfvägs trodde riddaren dem, då
häxan och narren kommo till och ropade »pjosk», så
att eko dånade mot borggårdens murar. »Jag menar
du är vorden född tokig du med allt ditt dumma prat
och munväder och alla dina sällsamma griller»,
utbrast harmset den hvithårige gamle vid taffeln i
ek-panelad slottssal. »Såsom en drömsjuk kvinna ter du
dig, du som ändock är ett lo, en ung varg — inte
har du något hjärta!» Och därvid blef det.
En solljus vårdag red herr Bo med bedröfvelse
i sitt sinn ut i skogen. Vid gården hade en träl nyss
piskats till blods för att han stulit en skäppa mjöl åt
sina svältande barn. Vid sonens föreställningar hade
gamle riddaren ej fäst afseende.
Stiglös stråt ledde fram öfver en äng, sirad med
tusende majblomster. Därpå styrdes kosan i skridt in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
