Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julresa. Utkast af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och där bortom den hvitgnistrande slätten med
Kolmordens blånande våglinier till afslutning.
Bob hade visserligen packat upp sina böcker och
ordnat sina papper och skrifsaker på bordet vid fönstret
i det yttre rummet, och xAjsa hade sitt broderi
liggande i beredskap på det lilla runda bordet framför
soffan, men det blef just ingen tid till några insysslor.
Ungherrskapet tillbragte nästan hela dagarna ute. Det
var ju också ett så härligt julväder med hög blå luft,
en blank, mild sol, som strödde näftals med diamanter
öfver snötäcket, och i skogen ett skvattrande och
huserande af entitor, domherrar och talgmesar, som
tjufpojkaktigt riste ner hvita bomullstappar från
grenarna, då Ajsa passerade under. Å, sådana
gudomliga promenader på skogsstigar, som man mera anade
än såg, hvilka killingsprång från sten till sten och hvilka
snöbollskrig inne mellan de solröda furustammarna!
Hvilka indiantjut af triumf, då den ene lyckades träffa
den andre på de mest omöjliga ställen med en väldig
lös snökula, som plattade till sig och fick sitta kvar
tills den smälte, och hvilket kiknande skratt, då Bob
råkade ramla raklång på rygg i en drifva och Ajsa,
snabb som en liten afgrundsande, var öfver honom
och »mölade» honom öfver hela ansiktet och stoppade
snö i hans näsa och mun, så att han var nära att
storkna, medan han låg där maktlös af skratt och ej
orkade röra ett finger till sitt försvar 1
Ibland lånade de af gästgifvarens gossar en kälke,
en hederlig gammal hemmagjord tingest, ett par bräden
mellan fyra höga stolpar, och knogade i väg med den
upp till den präktiga backe, som de upptäckt ett långt
stycke bortom järnvägsstationen. Det var en byväg,
som ej tycktes begagnas mycket, ty där syntes sällan
några medspår, och ibland kunde de få åka kälke där
i timtal utan att någon vägfarande kom och störde
dem. Kälken var så stor, att den godt rymde dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
