- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1896. Tjugutredje årgången /
211

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om Gunnel. Af Pelle Molin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— — »Ja se, det hade händt henne en olycka
en solig sommardag . . . och så fick hon en annan
olycka, och det var ett barn — det var jag. Förr
hade hon gått som ett ljust och fagert människotroll
på sin sätervall och sjungit och diktat solsken från
morgon till kväll, så det blixtrade och blänkte om
henne . . . jag fick aldrig höra henne sjunga
solsken ...»

Han såg på den andre och så ljöd åter hans
stilla, tankfulla röst:

–»och den jag har att tacka för det —
honom har jag förbannat så länge jag haft det vettet. ..
Jag sitter här och berättar er en historia, som icke
intresserar er . . . och passagerarne gå fram och
tillbaka och undra på att en yngling från fjällen och
en fin herre från Stockholm eller Upsala ha så
mycket att öfverlägga om .... och bondbyarna på
ömse stränder tåga gröna förbi i midsommarsol ....
och lifvet kan vara vackert ibland . . . men ingenstans
kan jag glömma, att jag har några förbannelser att

dagligen läsa öfver en okänd man.....Jag tror ni

fryser midt på heta sommardagen ... 1

Ja, gråt fick jag öfver vaggan min — och
underliga poesier. Kärlek fick jag öfver allting annat.
Huru hon kunde kyssa och hviska ’gossen min —
gossen min!’ kan ni icke fatta. Hade ni fått en kyss
af henne, skulle den aldrig gått ur ert minne. Ja,
Gunnel Björklid kunde kyssa . . . gud vet hvem som
lärt henne ...»

Professorn kastade en hastig blick på den unge
mannen och mötte ett par kallt illmariga ögon.

— — »och det doftade alltid skog af henne, då
jag borrade min lilla näsa intill hennes barm ....
skog och förunderlighet. . . och någonting af ett fagert
fjärran, som jag fattade och njöt, men som jag aldrig
kunnat kalla vid namn ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1896/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free