Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. November 1894—Oktober 1895. Af Emil Svensén - Adolf Vilhelm Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En banbrytare af storvulet slag, en reformator,
som själf tänkte ut de planer, hvilka han fick den
sällsynta lyckan att i deras fulla konsekvens utföra,
var däremot Adolf Vilhelm Roos (död d. 19 jan.,
71 år gammal). Född och uppvuxen i vårt finska
broderland, fick han tidigt anledning att finna luften
för kvaf under tsarens faderliga spira. Han blef svensk
medborgare, afslutade sina studier i Upsala och trädde
som ämbetsman i svenska statens tjänst. Vid
telegrafväsendets införande tog han en viktig del i dess första
ordnande. Men det var likväl icke på detta område,
som han skulle vinna sin största berömmelse.
Från telegrafverket öfvergick han till postverket,
där han hastigt steg i graderna, och hvars chef han
blef år 1867. På den tiden fanns äfven en
generaldirektör Ros, som var chef för skogsväsendet; och
ämbetshumorn — ty det finnes verkligen en sådan —
skilde dem så åt, att den ene kallades Roosen i posten
och den andre Rosen i skogen. Den senare är glömd,
men den förre lefver i sina verk. Stora förväntningar
följde honom, då han tillträdde sitt maktpåliggande
ämbete, och han uppfyllde dem äfven i allra rikaste
mått. De två och tjugu år, som han stod i spetsen
för det svenska postverket, bilda i bokstaflig mening
dess storhetstid, och han utförde där ett jätteverk, som
låtit vårt lands postväsende intaga ett hedersrum bland
de främsta i hela den värld, där den europeiska
kulturen härskar.
Från första början tänkte han sig sin uppgift i
stor stil. Han såg i postverket framför allt en
kulturanstalt, kallad att mäktigt bidraga till bildningens
spridande och samfärdselns lättande; och från denna
synpunkt lade han också handen vid det reformverk, som
blef hans lifs stora triumf.
Det skulle tjäna till intet att här räkna upp ens
de förnämsta i den långa raden af de nydaningar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
