- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1897. Tjugufjärde årgången /
26

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gröngöling. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men ut vill jag gå att söka efter lifvet. I nästa
århundrade mötas vi — kanske.»

Han drog sig tillbaka men vände om.

»Tag dessa ord som af en, den där drager bort.
De äro lite stora, men den som ger sitt lif till insats
har liksom rätt att prata stora ord. Farväl.»

De reste sig halft upp, men han tog hastigt hatt
och rock och gick ut, nervös och skälfvande. Där ute
i parken glimmade ljus och cigarröken drog genom
den fina nya grönskan. — Har du ljugit? bultade det
i hans hjärna — Gud ske lof, att det blef mening i
det åtminstone. — Det är så med ord. % De gräfva
ned i själens kaos, välja och rata och plocka fram i
ljuset det begagneliga, som sedan, när det kommer
ihop, ser riktigt bra och harmoniskt ut. Men då
orden födas, stärkes hågen. Det är dock mitt, hvad
som sägs, om det också icke är mitt hela jag. Ernst
Hoffberg gick och älskade sig mer och mer in uti,
livad han sagt. En beslutsam handling klarade för
honom åratals sväfvande hugskott.

De som sutto kvar tego några ögonblick. »Tjaa»

— yttrade så skalden — »ord, ord, ord, men hvem
uträttar något, hvem? Rubba vi egentligen minsta
grand af världsförloppet genom våra ord?»

Kritikern höjde på axlarna. »Hoffberg är en
ärans människa och en talang, men han har för mycket
temperament. Han är en af de där, som jämt Vilja’
något. I Amerika går han förlorad — åtminstone för
litteraturen.»

Det blef åter en paus.

»Men Nietzsche är skarpare», inföll en skämtare,
liksom till svar på fleres tysta tankar.

»ja Gud — Nietsche är skarpare», ropade
ynglingen, han som dyrkade filosofen som ett helgon.

Då skrattade de smått och bröto laget,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free