Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusa nätter. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppnades och stängdes, af knarrande steg, af möbler
som skötos på golfvet. Jag hörde allt med en
pinsam, skärande tydlighet, mina sinnen voro onaturligt
spända, — skulle det då aldrig blifva tyst?
Så förgick en timme, kanske mera. Slutligen
måtte jag hafva somnat, eller åtminstone legat
försänkt i halfslummer, ty på en gång vaknade jag till
medvetande om att det var tyst, alldeles tyst omkring
mig. Jag satte mig upp i sängen, — jag kände mig
stark och uthvilad, mitt hjärta slog häftigt. Jag
lyssnade — ja, allt var tyst — där inne — men där ute
ropade natten på mig. Jag såg på klockan, hon var
nyss elfva.
Då började jag kläda på mig, långsamt, med
oändliga försiktighetsmått, för att icke göra något
buller. Och lika försiktigt, steg för steg, smög jag
ur mitt rum, ned för trappan, öppnade farstudörren
och stängde den åter efter mig.
Den rena, svala luften slog emot mitt ansikte,
fyllde mina lungor; det klara, genomskinliga dunklet
smekte mina ögon. Några ögonblick stod jag stilla;
så gick jag, brådskande, ifrig att komma i säkerhet,
öfver gården, ut på vägen, bort emot skogen.
Ifvern och upphetsningen hade gifvit mig krafter,
men de sveko snart. Mina ben började darra, hela
min kropp kom i skälfning. Jag kände ingen vind
mot mitt ansikte, men dock hörde jag ett sus
omkring mig. Var det träden som susade, — eller var
det sommarnattens egen röst, som talade — var det
lifvet som jag förnam. ~ Suset steg och sjönk i långa,
mäktiga vågor — det växte — det blef till klang af
klockor. Och öfver mig svängde den bleka himmelen
af och an, — ding-dång-ding-dång, — först sakta,
nästan omärkligt, men så småningom i allt större
kurvor och träden svängde, marken svängde, den susande
klangen lyfte mig och jag förlorade fotfästet–—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
