Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reine. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reine.
Af Jane Gernandt-Claine.
Det var på eftermiddagen i den allra hetaste
stunden på dygnet. Reine Le Vasseur hvilade
med slutna ögon på sin stora säng. Hon sof
icke, hon blundade, men så lätt att hon såg allting —
moskitosnätet, verandan och bladen af sagopalmen
där ute — som i en imma af hvithet och grönska och
guld. Hon låg och hörde på värmen, spände öra och
lyssnade. Timmen glödde af stillhet; — inga röster
i huset, blott néné, negressen, som satt på tröskeln
och sjöng...
»Doumcala, doumcala, doumcala, doum» — —
Hvilket omkväde, hvilken dumhet, en dansvisa — —
Något sprittande, som gick snabbt i takt, en ring af
kjolar, som svingade hvita i en klostergård — hela
hennes barndom liksom, och så i blinken något helt
annat. Hon lyfte sig på armbågen, satte sig nästan
helt upp i sängen och såg på néné: »Jag drömde
om mina små flickor i natt», sade hon, »mina stackars
små flickor i Sacre Cœur... Var det monsieur, som
frågade efter mig nyss?»
Néné skakade på hufvudet: Nej, nej. Mosié sof,
det trodde hon då, hon hade inte sett mosié på hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1897/0241.html
