Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stillhet. Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fäder och familjemödrar är det emellertid icke lätt att
skaffa sig en sådan ensamhet. Ja, redan den allena
stående behöfver ofta mycket allvar i sitt
ensamhets-behof och mycket fast vilja att försaka en del andra,
mindre nödvändiga ting for att lyckas rädda åt sig några
veckors ro. Familjemedlemmens isolering försvåras
dessutom af den fördomen, att ensamheten är en svår
form af egoism. Ty de flesta, hvilka inse det
omedelbara gagn, en tids ensamhet skänker dem själfva, fatta
ännu icke det lika stora gagn, som därigenom
medelbart beredes deras familj. En tids skilsmässa har
nämligen en underbar makt att utveckla vårt förstående och
därigenom vår rättvisa; att klara blicken för
väsentligheternas verkliga betydelse och att reducera
tillfälligheterna till deras rätta dimensioner. Det ensliga
begrundandet reder stundom, med svala och smidiga
händer, de mest tilltrasslade trådar, och ensamheten
ger ofta åt våra glädjeämnen en ny friskhet och åt
våra bekymmer en mindre ledsam uppsyn. Utför man
i ensamheten ett arbete, är det nästan alltid starkare,
än det annars skulle blifvit. De böcker man läser
och begrundar i skogsdjupen eller vid hafvet, inför
den eviga snön eller i den blommande ängen, vid
forsens eller furornas brus, de gifva de fullmognaste
tankeskördarna, och de naturintryck, man under
sådana stilla tider upplefver, äga större fasthet och
fyllighet än några andra. Ty man ger sig aldrig så helt
åt naturen som när ensliga dagar bilda en pärlrad,
där hvar dag blir den andra lik, men hvar dag för sig
är ett skönt och rundadt helt.
De hvilka frukta ensamheten, emedan de vänta
att där känna sig mera ensamma — de hafva rätt
och orätt. Ty det är midt ibland människor, som
man — genom sitt individuella skaplynne eller öde —
är vidast skild från dem; det är i den befolkade
öknen, som luften är mest fylld af tungsinne. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
