Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från utställningssommaren. Af Alvar Arfwidsson. Med 6 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den frågan har jag hört framställas mångfaldiga
gånger man och man emellan, och i de flesta fall
har svaret blifvit olika.
För min egen del måste jag tillstå, att det
intressantaste på utställningar inte är hvad som utställes,
utan hvad’ som inte utställes. Behaget i en exposition
ligger i alla händelser i vandringarna på måfå,
utan plan. Man går . . . någonstans, man stannar . . .
af en tillfällighet.
Hvad som intresserar den ene, står för öfrigt ofta
den andre likgiltig inför. Artisterna dvaldes helst i
Konsthallen (hr Bobergs charmanta konsthall!),
inge-niörerna offrade sin mesta tid i Maskinhallen,
fabrikörerna voro säkrast att träffa i Industrihallen, o. s. v.
Skulle det varit någonting särskildt, i beundran och
intresse för hvilket hrr utställningsbesökande enades,
så var det väl Stockholms stads lilla läckra palats,
Grufutställningen och Gamla Stockholm, mot hvars
restaurering inte ens min vän Kindborg opponerade sig.
Det fanns på utställningen allt och för alla. Jag
träffade en gång — det var i höstas i en
landsortsstad — en liten flicka, som vid en gemensam
skol-utflykt fått titta på utställningen. Jag frågade henne
hvad hon tyckt mest om af alltsammans. Hon slog
ned sina stora, vackra barnaögon och rodnade ända
upp till hårfästet, men vågade ej komma fram med
hvad hon hade på hjärtat. Jag upprepade min fråga.
Och då slogos ögonen upp på vid gafvel, och hon
utbrast strålande, utan tvekan:
»Sagogrottan!»
Det var rörande.
— Att äfven presspaviljongen hade flitiga, om
ock privilegierade besökande, behöfver jag väl inte
säga. Treflig var den också onekligen. Där inne
träffades broderligt både ägypter, skåningar och japaneser,
och där utanför, på soffan, hade naturligtvis allas vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
