- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
37

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans. Berättelse af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är ju utmanaren — hur skall jag få klarhet i detta?
Är det jag som har förolämpat honom, det är dock
hårdt!»

Licentiaten sökte reda ut denna härfva, men kom
ingen vart; han fann sin hjärna ha en sällsam
svårighet att bemästra abstrakta spörsmål och en lika
sällsam böjelse för åskådliga ting; vapen till exempel,
dem såg han tydligt i hela serier för sig. Han
stannade vid vissheten, att det var han som utmanat och
säkert icke skulle få välja.

Då är det han, som bestämmer vapenslaget, och
min sekundant har bara att buga sig korrekt och ge
sitt samtycke. Men min sekundant, för tusan hvem
är det?

Här slog honom en plötslig insikt om att saken
var komplicerad, det var icke bara att tukta en fräck
öfversittare, det var praktiska arrangemanger att göra,
det var lifvets prosa igen. Hvar skulle han finna en
sekundant? Han hade också egentligen föreställt sig
pistoler som en afgjord sak; då står man utan besvär
och trotsar döden; ett, två, tre och så om igen; man
kan icke vika, bara falla. Dessa sablar åter hade en
viss obehaglig kyla och tyngd . . .

Men han förnam, hur värmen af vinet ännu steg
upp efter hans ryggmärg och bredde ut sig öfver
hjärnan — bah, vapnen, det gjorde detsamma, han
hade förbittring nog att slå ned hur många som helst
med hvad som helst. Och sekundanter, det vore väl
själfva rödheta, om icke det skulle finnas någon att
fylla denna den mest löjligt enkla post som lifvet skapat!
En karl som kan buga sig korrekt och säga ett, tu,
tre, det finns det väl en på hvart finger! Han märkte,
att han befann sig vid hamnen, kom ihåg, att där lågo
svenska fartyg, och började se sig om efter sin man.
Där kom just kaptenen på den båt som fört honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free