Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidig höst. Poem af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad hvirflar där? — hvad är det, hvad,
som trär med gula hösllöf dans ?
Jag fångar det — ett pappersblad,
som mist för länge se’n sin glans.
Men höstens regn ej plånat ut,
hvad pennan en gång skref därpå —
skref i en jublande minut:
din är jag — din för evigt då!
För evigt! — Hvilka stora ord,
när allting vissnar bort och dör,
när allting blir till stoft och jord —
hvarför »för evigt» då — hvarför?
Likväl — du stackars vilsna bref,
att hånas så är du för godt!
Det hjärta, som en gäng dig skref
det var for ungt, för barnsligt blott.
När du, som jag, har höst frän höst
hört vindens hopplösa förbi,
skall också hjärtat i ditt bröst
som eko stämma in däri.
Daniel Fallström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
