Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söndagshumör. Interiör af Knut Michaelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Assessorn (rycker till sig glaset). Nå, ändtligen 1
(Han tittar betänksamt på oljan och därefter på frun.
Med en morsk ansats igen): Charlotte; jag tror, du
protesterar?
Frun. Nej, för all del.
Assessorn (långdraget): Jaså. (Ilsket): Ahnej;
det goda har du naturligtvis inte i dig. (Beslutsamt):
Nå! (Hvar ef ter han tvärt tömmer glaset, grinar och
spottar). Fy tusan!
Frun (mildt): Kanske du vill ha en liten
sockerskorpa ofvanpå? (Hon går till skänken).
Assessorn. Kom inte hit med annat än
öfver-skorpor, hör du!
(Frun kommer med skorporna och bjuder honom.)
Assessorn (vänder på skorporna). Du tycker
förstås, att det här är ersättning nog för middagen, jag
går miste om for din skull?
Frun. För min? Jag har väl inte tvingat dig?
Assessorn. Jo, just du. Och det, fastän jag var
frisk som en nötkärna. — Säg inte ett ord om min
magkatarr, för den kommer af dina skållheta soppor. —
Men ändå ville du göra mig till dödssjuk. Och för
hvad? Jo, för att maskera din kvinnliga feghet. Men
jag tål inga lögner. De bjuda mig emot, lika mycket
som — (Han grinar till). Den här gemena
efter-smaken kunde du ha besparat mig. Men du teg, du.
Och jag fick offra mig, för att din ärade pappa inte
tål höra ett sant ord. — Sad’ du något?
Frun (resigneradt): Ja, adjö då, käre Fredrik.
Jag måste skynda mig.
Assessorn (ilsket): Adjö. (När frun kommit ut
i tamburen, ropar han): Charlotte!
Frun (i dörren). Vill du något?
Assessorn (giftigt): Nu får du ingen lögn på ditt
samvete, om du säger dem att jag är sjuk — mycket sjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
