Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sirene. Resan hade börjat under lustbarheter och
dans, och madame de Belle-Isle hade samlat ett helt
hof af uppvaktande kavaljerer omkring sig. Men en
natt, då man haft maskerad ombord, borrades fartyget
i sank af ett ostindiskt skepp, som lyft ankar för att
gå till Bombay och som af våda korsat dess väg i
Adens hamn. Blott ett fåtal af passagerarne lyckades
undkomma med lifvet och M. de Belle-Isle var en af
dem. Han hade stått på däck och sträckt armarna
efter sin hustru och störtat sig i sjön med en sanslös
gestalt i sin famn, men när han uppnått land, såg
han, att La Sirlne gått till botten, och att han räddat
en främmande kvinna. Själf talade han aldrig om
detta ögonblick, och så fort han anländt till
Saint-Denis, frigaf han en ung neger, som varit i hans tjänst
och som lyckats undkomma på samma gång som han.
Intet fick erinra honom om skeppsbrottet, men man
visste, att han en gång förut begråtit sin hustru som
förlorad. Det var i Paris under det svåra farsotsåret
1832. Han hade nyligen hemfört sin brud från hennes
fäderneö, då pesten hemsökte hans hus och slog hans
unga maka, som legat skendöd en dag och en natt
och vaknat till lif under hans ögon för att tillfriskna
och resa sig från sjukbädden i en ny och
hemlighetsfull tjusning, som frestat poeter och målare och som
Ingres’ pensel fäst på duken. Det hade varit ett af
dessa hetsigt blossande väsen, som en exotisk
jordmån stundom frambringar till oro och förvirring för
människor af en gammal kulturs tukt och ans, och
talet om hennes beundrare fortlefde ännu efter hennes
död, men när det nådde till mademoiselle Heredias
öron, sade hon blott: »Hvad denna kvinna måtte
varit skön». Hon såg henne svept i drömlika ödens
förtrollning, och då hon understundom hörde någon
tadla M. de Belle Isle, därför att han flydde
umgänges-lifvet, tänkte hon: »Han lefver i det förflutna. Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
