Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästen. Berättelse af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gafveln, blänkte i halfdunklet. Hon kände igen allt,
det ena efter det andra, men det trädde fram som ur
ett stort mörker. »Flvar har jag varit?» frågade hon
sakta, och därpå, ännu tystare: »Är hon borta nu?»
»Ja, ja», svarade den svarta lugnande, »hit
kommer hon icke mer».
»Men hon är kvar, hon har icke lämnat huset?»
sporde den sjuka, nästan ohörbart.
»Hon skall lämna det på ett eller annat sätt»,
mumlade negressen och hällde med ytterlig försiktighet
några droppar af en tunn, färglös vätska i sin
härskarinnas vattenglas. De kunde ge ro för hur lång tid
som helst, allt efter antalet, men hon lät flaskan
försvinna i sin kjortelsäck. När han kom igen, han
doktorn, som gick där och såg viktig ut, fick han inte se,
att det fanns sådana safter i bruk, om han nu förstod
sig på det.
»Hur länge har jag legat här?» frågade madame
de Belle-Isle på nytt. »Åtta, hela åtta dygn, och
guvernören har varit här tre gånger, det är bra, det är bra,
säg ingenting.»
Hon slöt ögonen som om en stor trötthet fallit
öfver henne och vände sig från ljuset och väntade:
Nu öppnas dörren, nu stiger gästen öfver tröskeln, en
hemlighet står skrifven på hennes panna och läpparna
andas död. Hon har porträttets händer, dess ögon
har hon, och är hon densamma, som försvunnit, sitter
ett födelsemärke, stort som ett klufvet mullbär, på
hennes vänstra axel. Hon döljer det, och blott då
hon sofver, då hon sofver. . . »Virginie», ropade den
sjuka, »kom hit.»
De talade så tyst, att ingen skulle kunnat höra
dem, om det funnits någon, som lyssnat vid dörrarna,
men negressen var ensam om att vaka öfver sin
matmor, och ingen kunde säga, om det berodde på ett
ögonblicks försummelse, eller om det var med hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
