Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrämsel. Skizz af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tack vare vägens starka krökning hade jag kommit
de bägge samtalande så nära att jag tydligt kunde
urskilja dem utan att de ännu märkt min närvaro.
Återigen miss Linboy och hennes tyske kavaljer,
och det i denna tidiga timme.
De sutto på bänken nära landsvägen. Hon höll
en skissbok i knäet och ett ritstift i handen men
ritade inte, ty han hade tagit hennes andra hand i sin
och talade hastigt och lågt med sitt ansikte helt nära
hennes, som om han velat öfvertyga henne om något.
Alltjämt skakade hon dock på hufvudet och sökte få
lös sin fasthållna hand, men kanske inte alltför
kraftigt, och fastän hennes hufvud sade »nej», låg det
något dröjande i den djupa blicken och det vemodiga
leendet, som kommo orden att ännu ifrigare strömma
öfver hans läppar.
Där hon nu satt, vacker, intagande och tillbedd,
hade man verkligen svårt för att tro, att detta var
den forna vanlottade, beklagade och förbisedda Emmy
Lind borg.
Men jag kunde inte stå där som en lyssnerska
och kanske få höra mer än jag borde. Jag fortsatte
vägen förbi dem och hälsade flyktigt.
Ur stånd att beherska sig till följd af
öfverraskningen sprang hon upp. Allt blodet flydde från hennes
kinder och ögonen stirrade förskrämda emot mig.
Jag hörde hur han frågade hvad som stod på, hvarför
hon blef så rädd. Sedan förlorade sig deras röster
för mitt öra. Men hennes bleka ansikte stod kvar för
min syn. Det gjorde mig ondt om henne, och jag
beslöt att nästa gång vi träffades gå fram och säga
henne att hon inte behöfde vara rädd for mig, ty
jag var hennes vän.
Den dagen syntes miss Linboy likväl inte mera
till, och den tyske juristen satt dyster bredvid hennes
tomma plats vid bordet. Och inte heller den följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
