Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan. Berättelse af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanke att man kanske likafullt icke skämtade med
henne. Men nu var det för sent att byta om min,
nu fordrade hennes stolthet att hon höll ut som hon
börjat.
Vid middagen fanns det bara en vid bordet, som
ej på fullaste allvar trodde att comtesse Valambregue
med nöje fann sig i surprisen, som beredts henne,
och mer än gärna anträdde lustresan mot Norden.
Denne ende var hennes man. Han kände sin hustru
och läste i hennes undvikande blickar en hel lång
harmfull bekännelse om sårad själf känsla och tyst men
leende oförsonlighet.
I alla fall var han nöjd med sitt tilltag. Nu hade
han åtminstone dragit henne bort från Trouville och
sina rivalers anslag. Nu hade han henne under sitt
och sina vänners inflytande, och innan resan var slut,
skulle han säkert lyckas återeröfra den plats i sin
vackra hustrus ynnest, som han tidigare haft, men
som han i sommar förlorat för denne elegante
Hau-tencourts skull. Damerna ha en sådan märkvärdig
smak emellanåt.
Det hade knappast varit någon böjelse i
com-tessens koketteri för Hautencourt, men ju mer hon
märkte att detta misshagade hennes man, desto mera
ifrig blef hon. Det beredde henne ett särskildt nöje
att göra honom löjlig för Hauténcourts skull, just
emedan denne inga kvaliteter hade.
Hvarför? Ja, det låg förborgadt i kvinnonaturens
mysterium. Men d~t var en raffinerad pina
Valambregue nu gjort ett slut på.
När kvällen föll på, den första kvällen ombord på
Don Juan, kunde comtessen icke längre tvifla på att
hon blifvit formligen enleverad för en färd till Norden.
Hon satt på däck och såg Normandiets kuststräcka
smälta ihop med natten, hennes ord till sällskapet voro
vänliga och glada, men djupt inne i hennes trotsiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
