- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1898. Tjugufemte årgången /
179

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan. Berättelse af Karl A. Tavaststjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slungade honom ur detta fördömda, stillastående vatten
ut på fria Nordsjön, in i Engelska kanalen! Han bet
i en tågstump för att dämpa sitt raseri. Han ville
hinna fram till Havre och Paris innan de andra, men
nu låg han en ändlös lång timme orörlig på samma
fläck och såg vägen där de andra försvunnit. Han
besvor alla helvetets makter om storm, full storm.

Då kom kaptenen fram till honom och yrkade
på att stryka toppen och refva storseglet.

»Hvad i alla djäflars namn — är ni galen?»

»Nej, men vi få en ordentlig åskby!»

»Desto bättre! Men ej en klut får bärgas, kom
ihåg det. Det är jag, som befaller ombord på min
egen lustjakt.»

Den uppoffrande vännen, som stannat kvar
ombord med Valambregue, kom till honom, lade lugnande
sin hand på hans axel och bad honom låta kaptenen
råda. Han var sjöman och visste huru en lustjakt
skulle skötas.

»Det är jag, som befaller*, röt Valambregue.

Fjällarna mörknade underbart hastigt, då
åskmolnen, som redan i går stodo hotande i öster,
började skjuta utför branterna, söndertrasade och svarta.
Manskapet på Don Juan stod redo vid hvar sin
tågända för att stryka och bärga seglen, när åskbyn kom.
Kaptenen hade utan att lyssna till Valambregue gifvit
dem sina order, som måste lydas.

Valambregue betraktade det antågande ovädret
med en hetsig lust att springa det till mötes, slåss
och bitas med det. Hans sinnesstämning tillät honom
icke att observera faran, han såg icke att fjorden vid
mynningen redan förvandlats till ett hvit skum, och
han hörde icke huru det dånade och suckade i fjällarna
rundt omkring. Han märkte icke att träden på stranden
helt nära böjdes och ristes, att stormbyn slet hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1898/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free