Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Almlöf. Utkast af Emil Grandinson. Med 7 porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han spelar, han talar ej, han pläderar, och så fort
tillfälle erbjuder sig, komma de stora gesterna med
de stora fraserna, som stode han bakom domstolens
skrank. Åter ett drag som visar, huru fullfärdig
skådespelaren har människan herr Knifving bakom sin
framställning af rollen.
Ett exempel på huru stor skillnaden är mellan
att skapa en figur i och bakom rollen och att säga
en rolls repliker torde herr Almlöf och en hans
efterträdare hafva visat som Lardiére i den förträffliga
komedien »En teaterpjes». Jag har sett endast den
senare framställaren af rollen, och han gaf en fullkomligt
vanlig resonnörs-typ, hvarken mer eller mindre, men
när jag hört andra tala om Almlöfs skarpa karakteristik,
hans hänsynslösa elakhet, hans retsamma rörelser med
käppen, hans djärft anlagda mask, med ett ord hans
förmåga att gifva en alldeles särskild, lifslefvande och
i all sin hänsynslöshet imponerande figur — då anar
och förstår jag skillnaden.
Men Almlöf lägger aldrig de figurer han
framställer för fjärran från sitt eget temperament. Det
torde få tagas för afgjordt, att Daniel Hej re i »De unges
förbund», sådan han från styckets och författarens
synpunkt »skall» vara, snarare återfinnes i Johannes Bruns
än i Almlöfs tolkning af rollen.
Denna roll har ofta anförts som ett bevis för huru
himmelsvidt skilda figurer kunna skapas af olika
konstnärer i samma roll. Den breda komiken, den saftiga
humorn var ej Almlöfs sak, nåväl, han gjorde ej Daniel
Hejre till den jovialiske, gemytlige herre, som Brun
gaf, hvilken i hvit väst och med pärlsnodd på den
halflånga sjöskumspipan gick omkring och sade sina
elakheter för att roa sin omgifning och sig själf; han
gjorde sin Daniel Hejre torr och elakt sarkastisk, han
doppade sina repliker i etter och såg efter att de
sårade ordentligt, han var ej blott »hackspetten», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
