Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visby. Anteckningar af Algot Sandberg. Med 13 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskadt af alltjämt växande skaror. Få torde de städer
vara, som så helt bibehållit prägeln af gammalt och
fornt som just den gotländska hufvudstaden. De
ålderdomliga, trånga gatorna — en hel labyrint — de höga
trappgafvelhusen sida vid sida om de låga
stockvirkeskojorna, de halft förstörda templen, som ligga strödda
öfver allt — och framför allt annat den märkeliga
ringmuren med sina tjogtals torn och sitt krenelerade
krön — när man vandrar kring bland allt detta,
behöfver icke fantasien vara alltför vidtsväfvande för att
man skall förnimma en ganska intensiv
medeltidsstämning. Hvad som dessutom ger staden en
egendomlig tjuskraft är dess belägenhet. Tätt under
ringmuren rullar hafvet sina böljor, från stranden, täckt
af kisel och tång, höjer den sig i terrasser.
Öfverallt svepes den kring af lummigt grönt, af murgrön,
vinranka, mullbär. Och så dessa tusen sinom tusen
rosor, hvilka göra staden till en enda stor trädgård!
Härligt är Visby i morgonrodnadens glans, i
aftonsolens glöd, härligast måhända, när månen står högt
på den sydländskt mörkblå himlen och flödar glans
öfver mörka, mäktiga stenmassor, silar ljus in genom
allt det täta löfverket. Då, i augusti-kvällen, vandrar
man så gärna in i Sankta Katarinas kyrka, denna
den skönaste af alla de sköna tempelresterna. Hur
underbart träda icke då fram de smäckra hvalfbågarna,
de fint huggna pelarna, de höga korfönstren med sina
konstnärliga sirater. Och murgrönan lyser upp efter
tempelväggarna. Man tycker sig förnimma
hemlighetsfulla hviskningar rundt om. Är det
franciskanerbrödernas skuggor, som gått upp ur sina grafvar under
tempelgolfvet för att åter vanka kring på den plats,
där deras brödraskap en gång var bofast?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
