- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
33

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per. En folksägen, berättad af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då ropade Sankte Per och bad sin mor, att hon
skulle visa barmhärtighet, men hon ville ingenting höra,
utan fortfor som hon börjat.

Och Sankte Per såg hur ängeln flög allt
långsammare och långsammare, ju lättare hans börda blef,
och hans ben sviktade af skräck, så att han måste
falla på sina knän.

Ändtligen var det bara en enda, som höll fast
vid Sankte Pers mor. Det var en, som hängde henne
om halsen, och som ropade och bad alldeles invid
hennes öra, att hon skulle låta henne följa med in i
det välsignade paradiset.

De voro så långt komna då, att Sankte Per redan
sträckte ut armarna för att taga emot modern. Han
tyckte, att ängeln endast behöfde göra ännu ett par
vingslag för att vara uppe på berget.

Men då höll ängeln med ens vingarna alldeles
stilla, och hans ansikte blef så mörkt som en natt.

Ty nu sträckte den gamla kvinnan sina händer
bakåt och grep om armarna på den, som hängde om
hennes hals, och hon ryckte och slet, till dess att det
lyckades henne att skilja de hopknäppta händerna, så
att hon blef fri också från den sista.

I detsamma sjönk ängeln flera famnar nedåt,
och det såg ut, som om han ej mer orkade lyfta
vingarna.

Han såg ned på den gamla kvinnan med djupt
sorgsna blickar, och hans grepp om hennes lif
lossnade af sig själf, och han lät henne falla, som om
hon varit en för tung börda för honom nu, sedan
hon blifvit ensam.

Sedan svingade han sig med ett enda vingslag
upp i paradiset.

Men Sankte Per låg kvar en lång stund på samma
ställe och snyftade, och Vår Herre stod stilla bredvid
honom.

Noman iSgg.

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free