Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carmens julafton. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vara säker på handen till kvällens föreställning.
Det var dessa jonglörpjeser, som väckte hennes
medvetande af, hvad det var för en ovanlig dag:
julaftonen, den enda hvardag på hela året, då hon icke
behöfde arbfcta, då varietén var stängd och mörk och
tom, då hon var fri och kunde använda sin dag och
sin kväll efter behag. Och i den oändligt ljufva
känslan af denna ovanliga och oskattbara frihet svepte
hon täcket om sig och vände sig mot väggen med
föresats att sofva ännu en timme eller par.
Men den intensiva frihetsglädjen hade visst gjort
henne alltför klarvaken, eller också väsnades fru
Larssons barn mer än vanligt i dag: nog af, efter att
ha otåligt ändrat ställning upprepade gånger, kom hon
under fund med, att hon omöjligen kunde sofva mera.
Och så kom det så många tankar och bilder
strömmande in på henne, Gud vet hvarifrån; hon försökte
mota bort dem, men de kommo tillbaka, efterhängsna
som flugor, och till sist blef det ingen annan utväg
än att ge sig i deras våld på nåd och onåd och
låta dem surra . *.
Besynnerligt nog var det gamla mors bild hon
allra minst kunde bli kvitt... gamla mor, som väl vid
det här laget satt i sin lilla vindskammare där nere
vid sin bakgata i Kjöbenhavn och lade sin eviga
patience med den flottiga kortleken. Eller också var
hon väl ute i butikerna och gjorde juluppköp för
pengarna, som hon hade fått i går — ja, de måste ha
kommit fram i går, Carmen hade skickat dem från
Stockholm i god tid i förgår förmiddag. Hon skulle
nog bli glad, morsgumman, öfver att det var tjugu
kronor utöfver det sedvanliga månadsanslaget. Nåja,
litet roligt skulle hon väl ha till julen, kräket — litet
roselikör räckte det alltid till, det var hennes svaghet
— och julgran, förstås, och risgrynsgröt och stekt gås.
Hon kunde aldrig komma ifrån sina paeredanska vanor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
