- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
49

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En likvaka. En skizz från Pampas af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid tonerna. De flesta kavaljererna uppträdde som
simpla gauchos, men en och annan bar rock och
borstade stöflar, de unga damerna voro balklädda och
korsade sig i takt till positivet, när de kommo förbi
en liten vaxbild i svarta lockar och med
blomsterkrans på hufvudet, som sajt fastsurrad vid en stol på
något slags upphöjning mellan rummets bägge fönster.
Det var liket af en treårig flicka, utstyrdt i hvita
kjolar och med ett par vingar fastsydda på ryggen,
och man dansade för att fira den lilla själens flykt
till paradiset.

»Jag ser ni håller likvaka här», sade någon af
mitt sällskap, och mannen, som läst upp porten för
oss, svarade: »Si, senor, vi förlorade den lilla ängeln
i morse. Tillåt mig att presentera min sefiora.»

Damen, som var klädd i svart från topp till tå,
satt och sög sin mate* genom silfverrör, och mina
följeslagare gåfvo mig en lektion i den argentinska
hyfsningen genom att stryka på foten och mumla:
»Det är hårdt för en mor, men barnet är lyckligare,
där det nu är.»

»Det är intet tvifvel om det», svarade senoran.

Hon var krushårig och blekfet och tycktes så
föga gripen af det timade, att jag kom att tänka på
de barnlik man hyr ut till värdshusen kväll efter
kväll som en kärkommen anledning att ställa till bal,
tills naturen själf sätter en gräns för nöjet, men den
lilla i blomsterkransen skulle, efter hvad jag hörde,
vara den nionde i ordningen af värdfolkets afkomma,
hvilken i olika upplagor prydde trösklar och
fönsterkarmar med karameller i munnen. Det hade
synbarligen varit ett vackert barn med smalt, fint ansikte
och långa, svarta ögonhår, som kastade skugga öfver

* Dryck, som, åtminstone bland de fattigare klasserna,
ersätter bruket af både kaffe och te.

Nornan i8gg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free