Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En likvaka. En skizz från Pampas af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ett slags yrsel. Följa mig skulle bon. Hon var
mitt rof, min tillhörighet, mitt byte. Om oss var
lidelsen. Midt i dansen gick det rysningar igenom
henne. Ett par gånger lyfte hon upp ansiktet och
såg på mig, men hon sade intet. Hvad kunde hon
sagt, som varit mer än munnens darrning och
blickarnas öfverfulla natt? Dricka den kunde jag. Jag
kunde tagit henne på min arm och burit henne
ut under stjärnorna och lagt min ensliga värld för
hennes fot.
Vi stannade icke, hvilade oss icke, jag vet icke
hvad det var i positivet — flöjtars locklåtar och
gigors skri, en musik för mitt hjärtas demoner. Änglar
kunde gråtit och djäflar skrattat i de tonerna, cymbal
klang mot cymbal och harposträngar dallrade af
saligheter, som varit mina. Golfvet gungade under våra
fötter, väggarna gåfvo vika — vi jagade öfver pampas
med rymden öfver vårt hufvud och viddernas
ändlöshet omkring oss. Vår färd kände icke mål eller
gräns, men högt i himmelens sky slog vårt hjärta och
luften stod full af rop...
Tokig — jag är tokig, säger ni? Rår jag för,
att det ni kalla lust och akta som ett ljus i en
blindlykta, blir en soluppgång af eld och rosor eller en
natt af tigande glans för mig?... Jag talar icke om
hur länge det räcker, jag har stunder — var säker
om det — då till och med ljuset från en blindlykta
skulle synas mig som oförtjänt rik och öfverdådig
eklärering, jag kan se mig om i ödsligheten här med
en sådan leda för alltihop, att jag knappt gitter sätta
foten i stigbygeln eller tänka mig en fortsättning på
den fars, som är mitt lif.
Vi dansade icke mer än den dansen. I dörren
stod en af mitt sällskap och vinkade på mig, värden
hade gifvit oss sex friska hästar med villkor, att vi
skulle ge oss därifrån. Kanske ville han ställa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
