- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
57

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt Åre-bref. Skizz af Georg Nordensvan. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

burr för att äga medborgerligt förtroende — och ett
par pigga ögon tittade in under mitt paraply.

»Hvad är det skalden gör?» frågade de muntra
ögonens lyckliga ägarinna.

»Jag skrifver mitt Are-bref.»

»Det går väl inte utan sufflör», undrade hon.

Flickan var söt. Och jag kunde förstås inte svara
annat än, att det naturligtvis inte gick för sig utan
sufflör.

H varpå hon satte sig så nära mig, som hon
mäste sätta sig, i fall hon öfver hufvud taget ville
sitta. Ty bänken var afsedd för högst två.

»Nå, hvad har vår ryktbare samtida skrifvit?»

»Jo», sa’ jag, »så här långt har jag kommit.»

Och jag började läsa:

»Kall och lång är nordens vinter, lång och kuslig
är dess höst, ruggig och lång våren. Endast
sommaren är kort och den utmärker sig också för sin
värme. För att rätt använda denna värmens korta
tid resa vi då upp till fjälls i Sverige eller i Norge,
så högt vi kunna komma, dit upp där snön aldrig
smälter och där det blåser isig nordan äfven under
rötmånaden. Där bosätta vi oss i stugor, där det
drar iskallt genom väggarna, där gå vi blåfrusna om
näsan, och där ha i hvarje dal växt upp friluftskolonier
och öfver allt är det fullpackadt af folk, som flytt från
värme och sommar upp till snö och vinterkyla...

Ja, så långt har jag hunnit...»

När jag tystnat, sade hon:

»Det är bra bildande att lyssna till intelligenta
människor.»

Det tyckte jag också, och därför bad jag henne
ge mig några idéer för fortsättningen.

»Ni måste skildra själfva stället.»

»Det var ju just det, jag höll på med», sade jag.
»Om jag nu skulle fortsätta så här:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free