Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt Åre-bref. Skizz af Georg Nordensvan. Med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men hur gick det egentligen till?» frågade jag
utan inledning.
»Hvad för nå’t?»
»Att den käre rådmannen blef fast?»
»Ar ni där igen?»
»Ja, för att jag skall kunna äkta mig, så bör jag
veta hur en dylik öfverrumpling sättes i scen.»
»Jo, ni är prima! Ni tror således, att det är vi
flickor .. .!»
»Ja, det stämmer, det är alltid ert fel, när en
rådman blir intagen.»
»Tror ni? Den öfverrumplingen gick för resten
så till, att den unga damen i fråga och jag voro på
väg upp till Skutan. Just den här vägen, efter det
inte finns någon annan. Så kom han efter oss.»
»Offret?»
»Jaha. Och inledde ett samtal.»
»Om klimatet i Åre?»
»Just det. Efter han inte hade någon
tidnings-korrespondens att intressera oss för.»
»Hör nu, snälla fröken, jag konstaterar en sorglig
brist i er eljest så fulländade bildning. Ni hyser allt
för lite vördnad för litteraturen.»
»Och ni, min herre, hyser allt för ringa
vördnad för kärleken. Det kommer att straffa sig, skall
ni se.»
»Jag hoppas det. Straffa mig, ni!»
Det ämnet fann hon för godt att inte upptaga
till behandling.
»Nej, nu gå vi vidare», sade hon. »Vår rådman
inledde alltså en liflig konversation — i väl valda ord
som alltid — och jag svarade på båda damernas
vägnar.»
»Också i väl valda...»
»Nu ska lilla han inte försöka vara spydig. Men
hon sa? ingenting. Hon gick förut. Och när han inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
