Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skymningshistorier. Af Karl Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en djup tystnad — ateliern låg högt
upp i ett stort stenhus, gatornas buller nådde ej
dit upp. Allt stadens larmande lif var djupt nere i
mörkret, var långt långt borta. Det skumma rummet
var fullt af stillhet, brasans entoniga sprakande gjorde
den endast större och djupare. Med detta stämde
väl pianistens lugna spel — det var mest ackord, som
mjukt och stilla gingo öfver i hvarann; de stego som
ljusa moln genom skymningen, lågo och sväfvade
under taket på dallrande vingar, gledo in i de mörka
hörnen och förtonade. Med detta stämde äfven de
tvenne andras half höga röster; de hviskade då och
då några ord, så tystnade de och lyssnade till
pianoackorden och till brasans gnolande.
Väggarna voro klädda med målningar med och
utan ramar, landskap och porträtt, studier och skizzer.
Men på en vägg hängde endast en enda tafla; det
var en stor duk med ett kvinnohufvud till
medelpunkt och kärna. En färgstark solnedgång var
bakgrunden; den strålade som en gloria kring den skönt
formade hjässan, förvandlade hennes rika rödblonda
hår till en skimrande och brännande krona af glödgad
guldtråd, lade en het rodnad öfver kinderna och
speglade sig i de stora ögonen som en blödande
längtan längst inne. Och den slog sina armar kring
hennes hals och skuldror, höljda endast af en tunn
slöja; men hon tycktes likväl darra och frysa under
det glödande famntaget.
Den som satt vid pianot fick en gång ögonen
på denna tafla, betraktade den medan han lät
ackorden ett efter annat sväfva mot höjden som frigjorda
fåglar, och sade slutligen halfhögt:
— Hon lefver och andas i kväll. Hon sitter och
hör på oss.
De andra riktade äfven sina ögon mot
målningen, men målaren teg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
