Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanten växa syrenbuskar, så att det hela blir till två
täta bersåer, hvilka fullständigt skyla den enda
våningens långa fönsterrad.
Rakt fram från farstubron, med den cirkelrunda
gården som utgångspunkt, löper ned öfver den sakta
sluttande ängden en snörrät allé af fordom tuktade
lindar. Den, som sitter uppe på en af de smala
bänk-bräderna, där ryggstödet skär skarpt in mellan
axelbladen, kan genom gångens mystiska dunkel
åtminstone skåda ned öfver en bit af däldens sädesfält. Och
öfver ån, lik en silfvertråd. Och öfver en liten del af
skogshöjden på andra sidan.
Men nedanför fönstren, där en halft multnad
gungbrädesbock ännu ligger kullstjälpt, spärras utsikten
af den evigt vajande häcken.
Bakom huset upp mot bergfotens kala vägg står
en lång stenfot, öfvervuxen med kratta, maskrosor och
tjärblomster. Det är hvad som finnes kvar af stallet,
ladugården och gårdsfolkets boningar. Och här utgöres
synkretsen af den fuktiga, mörka hällen, så nära, att
den kan nås med handen.
.... Hu, hvilken bitande västanil! Det blänker
argt till i det gröna gafvelögat, som skelar upp mellan
träden mot den nya rymliga villan med sina koketta
utbyggnader och torn och sin ofantliga glasveranda.
Där inne surra unga människor likt flugor i en
glaskupa. Lyser det icke rent af oanständigt varmt af
purpur, azur, lila och rosa mot det kalla rusket här
ute! Riktiga ljusknippen kastas långt bort öfver byn
som från en fyrbåk. På villans läsida stå breda
sol-slukare till fönster vidöppna, och regndropparna pärla
fritt på persiennernas tunna, glappande skifvor.
Då knakar det af retlighet ur det gamla husets
fogningar. En suck darrar genom de låga rummen,
doftande af inbiten lavendel. Och plötsligt trängas
skuggor vid alla små tillbommade rutor, glimmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
