Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och drängen sedan! Satt den göken icke
beständigt uppklifven på gärdesgården eller stod stödd
mot fähusväggen och tuggade strån ...
Hans slöa, ljusa ögon stirrade ut i solskenet.
Kanske spökade skrofmål och brännvinspluntor i hans
hjärna, slapp af otillräcklig näring. Men där mor,
tyngd af vattenok och skulämbar, traskade öfver
gården, suckade hon: Jestanes, föder en inte den
odågan för ro skull.
På majorens tfädesåker gick plogen makligt fram.
I evigt samma lättjefulla takt trampade de utsvultna
oxarna på, sträckte långsamt en klöf före den andra,
och sent omsider lade torparn till de öfriga fårorna
en smal rand. När spännet passerade den långa
lindallén upp till herrgården, låtsade torparne och drängarne
väsnas och hojta en smula. Men så fort de kommit
ur sikte för det farliga farstubroögat, sjönko de åter
samman öfver plogskaftet och vaggade med slöa
ansikten och halföppna läppar, svarta och svällda af valkad
snus. Vadmalet hängde i trasor, stela af orenlighet,
på kroppar, magra som krakar, och träskorna klampade
tunga af grus och dynga.
Vid renen gick rättaren, ropande sitt
reglemente-rade: Hej —! rask1 på. Och hans spö dammade
flitigt af den försumliges ärm.
Här uppe på herrgården rådde samma
egendomligt tunga tystnad. Planen stod krattad med breda,
liksom hyflade gångar, en till visthusboden och en
rätt ned till allén. Alla husets fönster voro stängda
och solen gassade på nerfällda gardiner med dimmiga
konturer af Pan och hans flöjt, lika lång som guden
själf.
Borta vid uthusen lekte barnen stillsamt. Men
nu hördes det knastrande ljudet af en doppskospade
skrapande mot sanden. Genast upphörde de — smeto
kvickt uppför skulltrappan och bakom knuten. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
