Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hus. Berättelse af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Leontine, vi äga bara hvarandra i världen, du
och jag.»
»Ja», sade Leontine dystert och hennes läppar
darrade.
Antoinette tog nu fram ur ett skrin med pomada
och oljiga hårlockar ett papper, som låg väl gömdt på
botten och doftade litet fett.
Det var verser, hon diktat, under titeln:
»Till min verkliga moder i gr äfven!/»
»O Leontine, vore vi också där!»
De omfamnade hvarandra hårdt och kände, att
lifvet dock icke glidit förbi utan att tilldela dem en
roll. Och att om den fråntoges dem, skulle den stora
tomheten gapa.
Men där inne bakom gardinerna med Pan och
hans långa flöjt flög den lilla majorskan omkring från
loft till källare. I hennes hufvud flaxade tankarna
som yra höns. Allt hvilade på hennes axlar. Flickorna
kunde så litet — eller ville så litet — hvilket redde
hon aldrig ut, och det kunde också göra detsamma.
Hemligen var hon en smula rädd för dem liksom för
deras far, men sådant gick icke an att låtsas om.
Hon visste icke riktigt huru, men ibland var det som
om väggarna trängt inpå, och som om taket sänkt
sig ned — gingo de icke alla tre och togo bort luft
från hvarandra? Gud vet, att hon unnade flickorna
det bästa i världen, framförallt att aldrig, aldrig
be-höfva lämna sitt goda, skyddande hem. Det var bara
på samma sätt som när tanken hur ut och in hon
kände till husets föremål föll öfver henne likt maran.
Då blef hon så konstig och yr. Att tänka sig hur
hvartenda ett af förmaksstolarnas sirligt svängda ben ...
och konsolbordets blå porslinsherdinna i styfkjortlar
— med stafven som evigt pekade ut på samma prick
på väggens lampett. . . och den fyrkantiga pallen
framför soffan — — — hur allt detta stått där år efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
