Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Velocipeden och dess utveckling. Af Karl af Geijerstam. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af enhjuliga velocipeder finnas en mängd olika
typer — som jag tror, dock nästan uteslutande på
papperet. Vi hafva ju sett akrobater åka på
en-hjulingar; dessa enkla monocyklar afser jag dock icke.
Nej, det finnes en mängd uppfinningar af enhjulingen,
vid hvilka ryttaren sitter i centrum af ett stort hjul,
som han medelst trampor, vefvar eller dylikt
framdrifver.
Mycket arbetas i vår tid på konstruerandet af
goda automobiler. Det är för tungt att trampa.
Ryttaren vill sitta lugnt på sin tvåhjuling och hålla
balansen, men låta en liten maskin förrätta arbetet. En
god tvåhjulig automobil torde ännu icke finnas.
Visserligen har man konstruerat dylika, som drifvas med
gasolin-motorer[1], men de äro ej tillfredsställande, och
det är ej behagligt att ombord på velocipeden hafva
en så eldfärlig vätska som gasolin. Om man råkar
ut för en olycka, i det att velocipeden krossas vid
sammanstötning eller dylikt, kan det lätt hända, att
maskinen till råga på obehagligheterna exploderar.
Den elektriska accumulatorn torde väl en gång blifva
den rätta kraftkällan för velocipedens framdrifvande.
Flerhjuliga automobiler finnas i mängd, och
somliga uppgifvas vara synnerligen tillfredsställande.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
