- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
134

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fjordhistorier af Fredrik Nycander - Bottenfisken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en lustorsk. Hugg i, han drog. Men inte kom metan
ur fläcken. Hade den fastnat i botten?

Pojken lutade sig öfver relingen för att se. Han
skyggade med händerna mot pannan. Vattnet var
kristallklart, solen gick just ned, så att intet glitter på
vattenytan förvirrade synen.

Pojken kunde se den ljusgröna tången, och då
han riktigt stirrade, såg han hvitlingar vimla.

Men, jösses, hvad var det?

Ett stort föremål låg på botten — en del af det
var hvitt — ett ansikte. Och skägg hade det . . .

Han satte sig, stel i kroppen, och funderade.

Kors, om det var Röde Petter, som drunknade
i våras, när isen gick opp? Han gick ner sig i en
vak, och de hade inte fått fatt i honom.

Pojken såg ett tag till. Ja visst — det var Röde
Petter! Det var hans förtjänst, att här fanns så
mycket hvitling.

I ett nu hade pojken skurit af metrefven. Röde
Petter fick gärna behålla kroken. Så drog han upp
draggen — rodde fort därifrån . . .

Hvitlingarne lågo i sin korg i ekan. Skulle han
behålla dem? De hade gått där och nafsat på Röde
Petter.

Han vämjdes. I ett nu hade han kastat fisken
i sjön.

Han skakade i alla leder och klämde svetten ur
pannan med ärmen.

Å je, att Röde Petter skulle skrämma honom
så efter sin död. Han hade skrämt honom som barn

— skrämt alla barn i trakten. Röde Petter var en
lång, mager figur med rödt hår och skägg och onda
ögon. Han rände från gård till gård och ropade, att
domens dag var kommen. Han skrek, att alla skulle
bättra sig. Och alla ungar sprang han efter och
hvi-skade att för dem var det ännu tid. De flydde som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free