Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturkunnighet och naturforskare i forna dagar. Af Carl Forsstrand. Med 10 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då vi läsa om dylik vantro, få vi visserligen inga
höga tankar om dess berättares skarpsinnighet och
omdömesförmåga. Men vi böra erinra oss, att den
uppfattning, som gaf sig uttryck i Olai Magni verk,
var den allmänt rådande på hans tid, äfvensom att
hans bok i själfva verket innehåller betydligt färre
oriktigheter än många hans utländska kollegers. Som
ett bland de många bevisen härför kan nämnas, att
ungefär samtidigt med Olai arbete en ansedd
Basel-professor med namnet Lycosthenes utgaf en diger
volym — De prodigiis et ostentis —, som uteslutande
skildrade järtecken, vidunder, missfoster och
fantasivarelser. Olai historia består till öfvervägande del af
sanna och naturliga uppgifter. Dess geografiska och
allmänt kulturhistoriska upplysningar och meddelanden
äro af betydande värde, men äfven de naturhistoriska
och särskildt zoologiska böckerna och kapitlen äga
knappt någon motsvarighet i något lands litteratur.
Tack vare dem kunna vi bilda oss en mycket god
föreställning om vårt lands djurvärld, om jakt och
fiske o. s. v. på en tid, som ju visserligen bildade början
till ett upplystare tidehvarf men också utmärktes af
sin hänsynslösa oblidhet mot den äldre kulturen och
dess minnesmärken. Med reformationen följde
nämligen en allt annat än behöflig och vacker förstörelse
af åtskilligt af värde som den katolska kyrkan i
kulturellt hänseende skänkt vårt land. Säkerligen betala
vi därför endast en ringa del af vår tacksamhetsskuld,
då vi erkänna, att den gamle Olaus Magni genom sitt
idoga skrifvarlif i den heliga Birgittas hus i Rom
bevarade minnet af denna kultur och på ett
beundrans-värdt sätt bevisade sin kärlek till fosterlandet, dess
frihet och själfständighet, historia och framtida
utveckling, näringar och naturförhållanden.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
