- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1899. Tjugusjette årgången /
191

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrifrån. Två Skizzer af Hugo Samzelius - II. På studieresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ugnen tillräckligt stor. — »Nu sitter du inte hemma
i byn och super dålig konjak med skrifvaren Juhani
och smeden», slöt han småskrattande.

»Satan, hvad får man nu höra, du sku borda
hängas», skrek Stjernebrand så att ljusmanschetterna
hoppade. »Int’ ska du nu vara svinaktig för att
int’ också jag ska måsta gå och skåpsupa som du.
Lär dig att hålla din gumma och din tunga i Herrans
förmaning, Salmiainen!»

»Såg ni hur vi afverkat här på ön?» lallade
disponenten för att bjuda på en liten afledare. »Vi ha
följt den principen att afverka allting som funnits
utväxt intill den lägsta dimension som enligt
författningen får uttagas för skeppningsändamål. Det blir
ljust och luftigt, och skogen synes må bra af det»,
orerade han så nyktert han kunde.

»Och återväxten?» sporde Salmiainen.

Disponenten teg och tog en djup klunk ur sitt
glas. Herre gud, skulle man nu börja rida den här
gamla utridna käpphästen igen, var man inte herre
i sin egen skog? Återväxt, återväxt? Alldeles som
om det inte i tusentals år växt skog i öfverflöd och
skulle växa skog i allan tid så länge det ännu fanns
en smula jord och spottlådssand kvar i det älskade
fosterlandet. Gitte aldrig höra slikt nonsens och
struntprat. De där s. k. skogsvetenskapliga fraserna
voro verkligen odrägliga och man måste vara betänkt
på att skyndsamt och för alla tider effektivt stuka till
dem. Inte brydde skogen sig om att växa efter
forst-männens recept.

»Visst fiasingen blir det återväxt», svarade han
efter denna monolog tvärsäkert men samtidigt
vårdslöst. »Vi hafva vandt folk som sköta
afverknin-garna, vi akta oss så långt vi kunna för att skada
tillväxtskog under drifningarna och vi befalla rexten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1899/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free