Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sångernas fagraste. Ett bref af Lennart Hennings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans förskola. Det var bara min inbillning, som sade
mig det, men jag kunde ej komma ifrån den tron,
att han velat ge blott det, som för honom och hans
skaldeverksamhet varit betydelsefullt. Hans
utgångspunkt måste ha varit just denna och blott denna, ty
det var ju oändligen likgiltigt, hvilka böcker han läst
och fäst sig vid efter författandet af »Solskensvisorna».
Jag urgerade denna min »upptäckt» gent emot K ...,
som är tveksam om denna för mig dagsklara
sanning. Men bägge äro vi öfverens om att likheten af
dessa böcker sinsemellan bevisar, att han valt just dem,
som ligga honom själf närmast, som i högsta grad
varit frändskaper och därför äfven i viss mån pekat
hän på de skeden, som hans utveckling genomgick.
Vi skilja oss återigen från hvarann i uppfattningen af
hans ålder och lefnadsförhållanden. Jag tror att när
han skref sin bok var han en ung man, åtskilligt yngre
än trettio till och med. Jag föreställer mig honom
som en svärmare, men på samma gång en
handlings-djärf natur. Af de understrykningar och
anmärkningar, som jag funnit af hans hand i hans böcker,
har jag likväl i allmänhet snarare blifvit förvillad än
upplyst. Ty jag kunde ej finna den röda tråden i
dem. De visade mig emellertid att han varit en vida
mer sammansatt natur än hvad min med så ringa
stoff försedda undersökning kan reda ut. Ena gången
synes han tvifvelsjuk, bittert tvehågsen, liksom
öfver-tygad om att hvilken tro han än omfattar skall han
bli sviken af den, en annan gång är han lätt
öfver-tygad, ja till och med hänförd i öfverraskande grad
af någon alls ej oomkullkastlig lära. Ibland har han
suttit grubblande öfver metafysiska gåtor med ett
allvar, som om lösningen betydde mera än all känslans
och lifvets tillfredsställelse, ibland har han lekt med
hårklyfvande och gäckande spetsfundighet, där jag
väntat ett allvarsord. Han föreföll mig nyckfull och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
