Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nu ljusnar våren... Dikt af Esaias Collin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det våras, minns du väl? för sista gång
uti ett sekel, hvilket strax skall ändas.
Härnäst som våren löser vinterns tvång,
utaf det nyas sol skall blicken bländas.
Hur skall i gamla Sverge det se ut,
när nittonhundratalet löper slut?
Skall, när det våras sista gången då,
af samma fria vindar Sverge svalkas?
Skall samme frie man den jord beså,
som ingen främmad plogbill än fått nalkas?
Skall än kring landet samma tungomål
förnimmas med sin svenska klang af stål?
Säg ej, att svaret göms i gudars knän!
Väl rår en högre makt för våra öden,
men hvar ett folk från jorden sopats hän,
det bar inom sig fröet dock till döden,
och häfden, där den synat våd vid våd,
fann lätt på djupet hämndens röda tråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
