Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet i 19:de århundradet. Af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bord så oanvändbara som möjligt. Man gjorde sig
troligen en otydlig föreställning om, att detta var
»japanesisk smak», och man tog icke reda på
verkliga förhållandet, nämligen att japanesernas hem
utmärka sig för att nästan vara absolut tomma. En
bastmatta att sitta på, ett miniatyrbord — ungefär
som en låg taburett — att äta vid, och en skärm,
som tjänar till att verkligen afdela rummet: se där
japanesernas möblemang. De inskränka sig till och
med till att pryda sina ljusa, enfärgade väggar med
endast ett par — eller helst blott en — tafla.
Det är så långt ifrån att den öfverfyllda smaken
är den japanesiska, att européer, som länge lefvat i
Japan, ha svårt att finna sig i att återse till och med
det enklaste europeiska hem, som dock alltid
innehåller oändligt mycket mera, än hvad japaneserna
be-höfva för sin tillvaro.
I många år blef det sålunda hos oss ett sorgligt
mod — och är det ju till en del ännu — att fylla
rummen i hemmet med hela vagnslass af onödigt
kram. De, som hade råd därtill, ställde öfver allt
upp sina kristaller och sitt porslin, ostindiska bålar
och smånipper, som om man hade en antikvarisk
försäljning, och de mindre bemedlade nöjde sig med
fabrikskram, ofta af sämsta beskaffenhet. Målet var
blott att få alla väggar och möbler så öfverfulla som
möjligt. Om man än skulle behöfva taga till sina
gamla balklädningar och privata kaffekoppar, skulle det
flyta med småsaker öfver stolar och bord som vid en
flyttning.
Man hade då att välja emellan att låta alla dessa
lösa artiklar stå och samla damm och smuts i oändlighet
eller att tillbringa sitt lif med att damma och sopa
allt detta krafs eller låta någon stackars tjänsteande
ombesörja det. Man ansåg dessa meningslösa
arrange-menter för smakfulla, eleganta och koketta, och gamla,
Nornan 1900,
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
