Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om 1800-talets bildande konst. Af Georg Nordensvan. Med 6 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Realismens period kunde förefalla torr och tom
på poesi, hvad de ämnen, som den behandlade,
vidkom — man hade då så mycket att lära af det, man
hade för sina ögon, att det onekligen blef föga
utrymme för fantasien att göra sig gällande. I sin
sträfvan att taga naturen fången för konsten och i
sina storartade koloristiska upptäckter var den allt
annat än trivial och allt annat än intresselös. I
impressionismen tog den snart afstånd ifrån den
objektiva naturafskrifning, det fotografiska studium, man
anklagat den för. Ty impressionismens mål var just
att gifva det personliga intrycket af ett motiv men
alls ej att gifva föremålets fotografitrogna afbild.
Slagordet »verkligheten, sedd genom ett temperament» —
uttryckt ungefär samtidigt af Zola och af bröderna
Goncourt — uttalar tydligt nog hvad man ville*.
Likväl blef impressionismen knappt annat än en
teknisk frigörelse och ett tekniskt uppslag, om än ett
sådant af allra största betydelse, lika betydande kanske
som uppfinningen af sättet att måla med oljefärger
på sin tid varit.
Att realismen, den jordbundna realismen, som
fått höra så många glåpord — förtjänta och oförtjänta
— ej kunde utgöra konstens sista ord, var tydligt.
En motriktning måste komma och den kom i
fantasiens fordran på sin rätt. Tekniskt förde motriktningen
till det uppblomstrande dekorativa
monumentalmåleriet, som medförde fordran på ett mera summariskt
* Zolas ofta återgifna yttrande »La definition d’une oeuvre
d’art ne saurait étre autre chose que celle-ci: Une oeuvre d’art
est un coins de la création, vu å travers d’un temperament»
lästes i artikelserien »Mon salon» 1866 på våren i tidningen
»L’Evénement».
I konstnärsromanen »Manette Salomon», som utkom kort
efteråt, tala de båda Goncourt om konstens uppgift att gifva
»la realité vue par de la personalité de génie».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
