Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om 1800-talets bildande konst. Af Georg Nordensvan. Med 6 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckterna, bland annat till upptäckten af tidens eget
skönhetsbehof och dess egen karaktär.
Det talas så ofta om den kretsgång, konsten gjort
från århundradets början till dess slut, från det
nyklassiska stilsträfvandet på Davids och Thorvaldsens
tid och till det dekorativa stilsträfvandet nu. Det är
dock en uppenbar olikhet mellan stiliseringsförsöken
nu och antikiserandet för hundra år sedan. De
förra ha utgått ur verklighetsstudiet — realismen står
bakom och påminner vid behof om, att den är och
förblir grundvalen för all sund och lefnadsstark konst.
Att förbättra naturen efter ett formschema, att rätta
dess bristfälligheter enligt pedagogiska skönhetsregler,
att borttaga det individuella för att få fram det
generella, det abstrakt och normalt sköna, det ligger
fjärran från vår tids sträfvan. Ett århundrades arbete
på att se och lära känna naturen ligger mellan
sekelbörjans klassicism och sekelslutets stilism. Och om
någon nu erkänd, allena saliggörande konststil blir det
lyckligtvis ej tal — en hvar konstidkare söker
saligheten på sin fason, utvecklingen har gått till frihet,
den har gått — om jag får citera mig själf — från
skolorna till personligheten, från akademierna till lifvet,
från idéernas värld till verklighetens och därifrån
tillbaka till idéerna. Den har sökt från abstraktion till
karaktär, från typen till individen, från skönhet i det
allmänmänskliga till skönhet i det personliga.
Det är i själfva verket ej någon lång tid, som
skiljer representanterna för konsten i seklets början
från bärarne af den konst, som nu är den erkända.
När Thorvaldsen dog 1844, var Constantin Meunier
13 år gammal och Rodin 4. Af de öfriga, som nu
anses som märkesmän och som hörnstenar för den
närmaste framtidens konst, var Watts då 26 år
gammal, Puvis de Chavannes 18, Böcklin 17, Whistler 10.
Det har ej behöfts mera än ett par släktled för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
